Senast:
- Becka! Stay whit me. Sa han och satte mig i bilden. Han hoppade in och körde. Vägen blev lite suddig och jag tryckte handen mot mitt sår. Justin gav mig en handduk och jag tryckte den mot såret. Justin pratade men jag kunde inte höra vad det var han sa. Det känndes som om jag sjönk neråt i ett håll. Jag försökte ta mig upp men jag bara sjönk ännu längre ner. Jag kunde se Justin sitta i bilen och köra.
- Justin viskade jag fram.
- Yes! sa Justin och tittade sanbbt på mig innan han vände sig mot vägen igen.
- I ... I ... sa jag men jag fick inte fram mer. Han körde in på prakeringen till sjukhuset. Han bar in mig och ropade till sig läkare. Sen låg jag helt plötsligt i en säng, Justin stod pratade vilt med en läkare.
- I wanna stay sa han och tittade på mig.
- She has lost alot off blood, you have to leave. sa läkaren. Justin tittade mig med tårar i ögonen. Sen gick han ut men sakte steg. När han gått sjönk jag ännu snabbare. Allt blev suddig, sen nåddde jag botten och det sista jag tänkte var Justin I love you. Sen blev det svart...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
   
Jag hade nått botten men helt plötsligt såg jag ett ljus igen. Och jag drogs uppåt igen. Vad var det som hände. Jag åkte upp med benen före och jag tittade neråt. Jag såg mig och Justin springa på en strand med våra händer samanflätade. Jag vred lite på huvudet och så såg jag Justin och jag i ett samma hus som jag drömt om för inte så länge sedan. Justin stod med ansiktet riktat mot mig och sträckte fram sin hand. Jag ville ta den så att han kunde dra mig intill sig och säga att allt skulle bli bra. Jag sträckte mig efter hans hand men när jag var några centimeter ifrån den drogs jag längre upp tills det blev helt vit.
Jag kunde inte röra mig men jag hörde vad alla i rummet sa.
- When is she about to wake up? frågade Justin. Jag saknade honom. Vad hände med mig? Jag försökte öppna munnen för att säga till honom att jag var vaken.
- We don't know exectly. sa någon. Jag tror att det var någon docktor. Jag försökte att öppna ögonen men de var så tunga. Jag fick panik, vad är det som händer? Är jag död eller? Men nej det kan jag inte vara jag hör ju vad de säger. Jag försökte öppna ögonen igen. De var inte lika tunga längre. Jag försökte gång på gång att få upp ögonen eller skrika eller bara röra ett finger. Jag rörde ¨på tårna och de lyde mig. Jag rörde på figrarna och lyckades igen. Jag kände hur någon tog min hand. Men har hörde inte vad personen sa för att jag kunde höra var mina egna hjärtslag som blev starkare. Jag kände hur hjärtat skickade ut blod i min kropp. Jag bestämde mig för att försöka öppna ögonen igen. Jag möttes av ett vit ljus. Jag blinckade ett par gånger för att kunde se vart jag var. Jag tittade runt i rummet och mötes av Justin som satt och höll min hand. Jag tittade på honom och han tittade genas upp på mig. Jag log och han log tillbaka.
- Thank god! sa han och kysste mig jag hade saknat honom så mycket. Jag fylldes av värme och glädje. Jag log mot hans läppar och avslutade kyssen. Jag tittade på honom och sen runt i rummet.
- Ohm how long have I been gone? frågade jag och tittade på klockan, 14.00.
- About 8 days. sa han, 8 dagar!!
- What? How is my dad? frågade jag och var påväg att resa mig upp, men Justin tryckte ner mig i sängen igen.
- Becka your dad pasted away. sa justin och tog min hand och kramade om mig. Jag bara stirrade rakt ut.
- He... he... pasted away?... stamade jag fram.
- Yes, I'm so sorry sa Justin och kysste min panna. Jag tittade på honom och blev genast lite lungnare. Han var död. Men jag oroade mig inte så mycket över mig utan jag orade mig för Johanna.
- Where is Johanna? frågade jag.
- She is talking to someone, just to calm down you know. sa han lungt. Jag bara nickade till svar.
- What happend to me? frågade jag plötsligt.
- I think one off my fans hit you whit something. The doctor havent told me what it was.
- Oh, I think it was a stone or something. Jag tänkte tillbaka till när jag drogs ifrån Justin och hon kom fram till mig. Vad var det hon hade slagit mig med?
- Maybe sa han och tittade på min panna. Jag lyfte genast upp mina händer till mitt huvud. Det var ett bandage runt huvudet. Sen kom en docktor in i rummet.
- Hey miss Johansson, I am Sibastian and I am your docktor.
- Hey, when can i leave? frågade jag. jag ville gå rakt på sak.
- As soon as I have taken of your plaster. sa han och tittade på mitt ben som bara låg där.
- You are about to take it off? sa jag och log. Han nickade och svarade på några andra frågor innan några andra tjejer/killar i vita rockar började ta bort mitt gips. Det var väldigt kallt men jag ville ha bort det.Jag blev lättade när jag kände att det var borta. Jag kläde på mig själv och gick till Justin som stod och väntade på mig.
- I have to see Johanna sa jag och tittade runt om kring mig.
- I don't think she is here anymore sa han och la sin arm om mina axlar och ledde mig mot dörren.
- But why? frågade jag.
- She is fine and she wanted to go home. sa han och vi gick ut ignom dörrarna. Vi möttes av blixrtar och skrikade fans. Jag blev genast lite rädd. Justin med sin arm om mina axlar dorg med mig mot bilen och släppte mig inte.

Justin körde hem mig och jag gick direkt och la mig i min säng. Justin var där nere och pratade med Sara. Jag älskade att jag inte hade mitt gips kvar! Jag gick in i badrummet och tittade på min spegelbild. Jag hade ett stort plåster på huvudet och ett sår på kinden. Det var säkert någon som rev mig. Mina läppar var torra och färglösa. Jag bestämde mig för att ta en ducsh när jag såg mitt hår. Det var fett och matt. En hår inpakning!! Tur att jag fick duscha med mitt plåster. Jag funderade på att ta bort det bara för att se hur såret ser ut. Men jag lät bli. Jag startade vattnet och gick in i duschen. Det varma vattnet träffade mitt ansikte och det ran ner över ryggen. Håret blev gensat blött, när jag duschar tänker jag inte så mycket men jag sjunger ibland. Jag började sjunga på
'' Just the way you are- Bruno Mars'' och sjöng hela låten. Sen sjöng jag lite på andra låtar.
När jag var klar virade jag in mig i en lila handduk och gick ut ifrån badrummet. Där stod han lika perfekt som vanligt. När jag kom ut tittade han upp och log. Jag besvarade leendet och gick fram till min gaddrob.
- You sing really good. sa Justin och jag stelnade till. Men gud hade han hört mig sjunga i duschen.
- Please tell me that you did not hear me sing. sa jag och vände mig mot Justin. Han skrattade och gick till mitt skrivbord.
- Sorry I can't lie. han tog upp ett foto och log. Sen satte han tillbaka det och satte sig på min skrivbords stol.
- Oh no... sa jag och vände mig mot mina kläder igen. Jag tog fram en rosa luftig t-shirt och ett par pjamas shorts, och underkläder såklart. Sen vände jag mig om och gick in till badrummet.
- I will be right back sa jag och stängde dörren. Jag bytade om sabbt och borstade tänderna. Sen gick jag ut och gick fram till Justin som satt med sin mobil.
- You wanna stay over tonight? frågade jag och han reste sig upp.
- Yeah if it's okey. sa han och omfamnade mig.
- I don't want to sleep alone tonight. sa jag och kramde om honom. Han lukade så gott. Jag fann hans läppar och kysste honom. Han må ha luktat gott men han smakar ännu bättre. Kyssen blev mer ivrig och jag la mina armar runt hans hals. Och han la sina händer på mina höfter. Jag kännde en blixt gå igenom mig. Justin avslutade kyssen och tittade med en vild blick på mig. Jag skrattade och ramlade ner på golvet. Då skrattade jag bara ännu mer och Justin stämde in. Min mobil började ringa och jag slutade skratta med fnissade fortfarnade. Det var mamma som ringde...
- Vad vill du? sa jag halv surt.
- Du har all rätt i att vara sur på mig men lyssna på vad jag vill säga. sa hon med en tjockröst, hon hade gråtigt.
- visst kör på. sa jag och satte mig på sängen.
- Jag vet att jag inte har gett dig så mycket uppmärksamhet av mig. Men jag lovar att jag ska ändra på mig. sa hon och jag väntade på att hon skulle fortsätta.
- Kommer du ihåg Kalle? frågade hon.
- ja det gör jag sa jag, hur skulle jag kunna glömma honom. Jag hade ju kommit på henne när de hånglade.
- Vi har ett mer seriöst förhållade nu och jag gillar honom verkligen.
- Jaha okej... Vad vill du få ut av det här? frågade jag och tittade på justin som ser ut som ett frågade tecken.
- Ja alltså vi ska inte gifta oss men... Jag vet inte hur jag ska säga det men..
- Kom till saken mamma sa jag och hon tog några djupa andetag.
- Jag är gravid. sa hon och jag tappade talförmågan. Jag stirrade rakt ut som ett fån. Hon.. var ... gravid... Men Kalles BARN!?
- You said what? sa jag när jag kunde prata igen.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÄNTLIGEN!!!
ganska kort men jag ville att det skulle sluta så.. xD
kom igen och kommentera mer nu! Jag ler varje gång jag ser att jag har fått en ny kommenter, bara så att ni vet det.. :)

xxRonja