Annything is possible- kapitel 12

Senaste:
Sakta vände jag blickan mot publiken. Jag svalde, och tittade ut över arenan. Den var enorm! Den var helt full så det var väldigt många där. Jag tittade på några tjejer som stod nära scenen. De hoppade upp och ner och sjöng med Justin. De hade Justin tröjor och det stod JB i deras pannor. Sen hade de lite Justin Bieber smycken. Jag vände blicken mot Justin igen och då gick han mot mig igen. Han kramade mig igen. Sen viskade han:
- Vi ses sen! sa han och sprang iväg. Jag log och dansara hjälpte mig ner ifrån stolen. Jag gick av scenen med den stora buketten med rosorna. Jag möttes av en tjej med brunt hår.
- Hej jag är Pattie Justins mamma. sa hon och stäckte fram handen. När hon sa mamma tänkte jag på min mamma som sökte en assistent. Och så kom jag på att jag hade tagit hennes nummer..
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
         (han ska ha en tröja på sig)

- Hej du har kommit till Hanna Johansson, jag kan inte svara nu så lämna ett meddelande. Samma gammla mamma då... Hatar den telefonsvararen, jag hade hört den så ofta nu som jag kunde den utantill. Jag hade försökt att ringa det nummret en gång. Jag hade ju kvar mammas privat nummer... Jag slog in det och tryckte på ring.
- Hallå det är Hanna. Svarade hon. Jag kunde inte säga något jag stod som förfrusen.
- Hallå?
- Ehm hej mamma. sa jag långsamt.
- Rebecka? sa hon långsamt och lät namnet sjunka in.
- Mamma det är jag sa jag lungt.
- Hur kunde du lämna mig här! Utan att säga hejdå? sa hon och nu var hon näst in till arg.
- Ehm.. Du skrev lappar till mig varje dag sen hittar jag dig i köket och då sitter du och hånglar med någon snubbe! Och vet du vad jag kommer ihåg att du gjorde lika dant mot PAPPA!! Så fråga inte hur JAG kunde lämna mig. Skrek jag i örat på henne. Hur kunde hon äns fråga det! Jag ångrade att jag hade ringt henne.
- Jag... jag vet inte vad jag ska säga... stamande hon fram, jag hade fått henne mållös. Bra!
- Jag orkat faktiskt inte prata med dig mer. Hejdå mamma vill du mig något måste du sluta leka med din nya pojkvän och släppa din röv hit! sa jag, mamma var påväg att säga något men jag la på. Jag pustade ut och la mig på sängen. Jag orkade inte med att bråka med någon just nu. Jag ville bara sova, men jag måste duscha först. F*n...
Jag tog en sanbb dusch. Vattnet brände mot min nakna hud. Jag tog en handduk och virade den runt min kropp. Jag satte på mig en slapp t-shirt och ett par mjukis shorts. Jag var precis på att krypa ner under täcket när dörren öppnades.
- Vill du ha något att äta innan du sommnar? frågade Sara. Jag suckade och reste mig upp igen.
- Visst sa jag och gick ut ifrån mitt rum med Sara i hälarna. Jag åt en skål med Yoghurt och drack ett glas med juice.
Sara studerade mig medans jag åt. Tills slut tyckte jag det var lite ireterrande.
- Förlåt men varför tittat du på mig? frågade jag och tittade lite surt på henne.
- Jag vet inte vad det är men det är något som är fel. Vad är det? frågade hon och tittade på mig. Jag fattar inte att hon alltid ser när något är fel. Jag suckade och berättade om samtalet med mamma.
- Men hon älskar ju dig var det första som Sara sa när jag var klar.
- Ja det kanske hon gör men hon visar inte det... sa jag och tittade ner i min tallrik.
- Vad tror du hon kommer göra då?
- Inget antagligen. Hon har sitt jobb och sin nya pojkvänn. Så hon kan bara ha det bra där hemma medans jag är här och inte tänker mer på henne.
Sara var påväg att säga något men jag hann före.
- Men nu ska jag gå och lägga mig så ses imorgon. sa jag och dukade av min talkrik och mitt glas. Sen gick jag upp på mitt rum och somnade direkt.
Jag vaknade av att något lös på mig. Jag öppnade ögonen och fick solen rakt i ögonen. Jag drog genast täcket över huvudet och vände mig åt andra hållet. Jag tittade på klockan. 8.00.. Varför vaknade jag alltid tidiigt?
Jag suckade och satte mig upp i sängen. Sen gick jag till gadroben och satte på mig en turkos bikini. Över bikinin hade jag ett vit linne och ett par shorts. Sen gick jag ner för att äta frukost.
Jag tog fram lite saker, sen åt jag lite av varje. Jag städade undan efter mig och gick ut till poolen. Jag tog fram en handduk och la mig på en solstol. Jag satte på musik och somnade.

- Rebecka? frågade en välbekant röst. Jag öppnade sakta ögonen och blinckade innan jag kunde se vem det var.
- Justin? sa jag och tittade frågande på honom. Han skrattade åt min reaktion.
- Vad gör du här? frågade jag.
- Vet du ens vad klockan är? frågade han och blinkade. Hur länge hade jag sovit igentligen?
- ehm jag vet inte...
- Klockan är snart tolv. sa han och satte sig i stolen brevid mig. Jag tittade på honom, jag var fortfrande lite förvånad...
Sen satt vi bara där ett tag. Men snart kom jag på att jag skulle strata upp ett nytt spel.
- Justin kan du hjälpa mig med en sak? frågade jag.
- Ja, visst sa han och log. Jag log tillbaka.
- Kan du skruva på vattnet där borta? frågade jag och peckade mot kranen.
- Varför då? frågade han och såg misstänksam ut.
- Jag måste vattna blommorna sa jag och peckade mot blommorna. Han nickade och reste sig. Jag tog upp splangen och riktade den mot blommorna. Han skruvade på vattnet och det började komma ut på blommorna. Sen kom han fram till mig. När han stod brevid mig backade jag ett steg och riktade slangen mot honom. Han reagerade direkt. Vattnet strömade ut på han, jag skratttade åt honom.
- Rebecka!!! Nu ska du få... sa han och gick mot mig. Jag såg så rädd ut jag kunde och gick baklänges, fortfarnade med slangen riktad mot honom. Han var nu blött över allt och vattnet sprutade fortfarande på honom. Sen kände jag att någon tog imot ryggen. Fan jag hade kommit fram till husväggen. Han log och var nu bara en halv meter ifrån mig. Jag visste att jag kunde fly. Han kom närmre och du ståd vi så nära varandra att jag kunde känna hans andedräckt. Jag släppte slangen och smet under hans arm. Sen sprang jag till kranen för att stänga av den. Men jag hann inte så långt innan jag kännde något kallt mot ryggen och huvudet. Jag var träffad. Jag fortsatte att springa mot kranen men snart kännde jag hur vattnet slutade komma. Jag vände mig och så fort jag hade gjort det kom Justin och fälde mig till marken. Jag landade på ryggen med honom över mig.
- Jag vann sa han och skrattde.
- phuu!! gjorde du ju inte! det är inte över ännu Bieber! sa jag och puttade bort honom från mig. Jag reste mig upp och tog upp en hand full med lera.
- becka du skulle bara våga sa han långsamt och tittade på leran. Jag log lekfullt mot honom.
- Ohh, jag vågar! sa jag och kastade den på hans tröja. Han suckade och skrattade sen. Jag skrattade med honom. Men jag visste att han skulle hämnas så jag kastade mig över honom. Jag satte mig på hans mage och höll fast hans händer. Han tittade chockat på mig men sen brast han upp i ett leende. Jag skrattade åt honom.
- Jag vann Bieber! sa jag och tittade på honom. Han granskade mig.
- Kanske denna gången men det är inte över ännu! sa han. Jag skrattade åt honom och han försökte se sur ut men lyckades inte.
- öhm, stör jag? frågade någon. Jag vände mig om och skrattade ännu mer. Där stod Sara med ett chockat ansiktsuttryk.
- Nej nej! sa jag och reste mig upp. Justin reste sig upp och tittade mot Sara.
- Hon ger sig aldrig va? sa han och studerade mig med sina undebara ögon. Jag kunde inte titta på honom för då skulle jag bara fasta igen. så jag tittade på Sara. Sara suckade och skakade på huvudet och gick in igen, jag gick efter henne, och kände att Justins blick i ryggen. Jag gick upp på mitt rum för att bytta kläder.
Jag sprang upp för trappan och gick in på mitt rum. Jag gick in i badrummet för att ta av de blötta kläderna. Jag hängde upp dem på en lina, jag drog av mig bikinin och hängde upp den också. Sen satte jag på mig en lila bh med matchande trosor. Jag hörde att någon kom upp men brydde mig inte. Men sen öppnades mig dörr. Jag vände mig hastigt om jag blev röd i ansiktet..
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Amanda ta och chilla va? xD här har ni nästa kapitel, och jag ber verkligen om ursäkt!! förlåt för att det dröjde så! Men nu är det klart så hoppas ni tycker om det ;) <3

Kommentera!
xxRonja
-


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0