Annything is possible- kapitel 11

Senste:
 - Vadå? frågade jag och tittade på henne. Hon vände blickan mot mig och skrattade.
- Haha! det är en överrsakning, då kan jag ju inte säga det sa hon och skrattade.
- Nej det klart sa jag och stämde in i hennes skratt. Vi bestämde oss för att åka hem till oss och slappa lite. Catlin sa inget mer om överraskningen. Vi solade och badade tills vi var tvunga att äta något. Jag kollade i kyllen där fanns ett packet med korv. Jag tog ut det och en stekpanna. Jag kokte mackaroner till det och dukade fram för fyra. När maten var klar sa jag till de andra och vi åt o skrattade. Efter maten hjälpte Catlin mig att duka av medans Sara duschade och Christian hade åkt hem för att duscha och skulle hämta nya kläder till Catlin. Som hon skulle ha på sig sen ikväll. Catlin hjälpte mig välja kläder och jag gjorde mig igårning medans jag gjorde det hade Chris kommit med Catlins kläder så hon var också klar. Sara var nästan klar. Sen tog vi Catlins bil och åkte iväg.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
  
Bilturen tog typ 30 min, men jag hade sovit nästan hela vägen. Vi körde in vid en arena och till backsidan av den. Jag såg att någon stod och höll en dörr. Catlin prkerade 5 m från dörren och gick ut. Jag tittade efter henne och tittade back på Sara och Christian.
- Vet ni vart vi är? frågade jag och tittade frågade på dem. Sara skakade på huvudet.
- Jag vet vart vi är sa Chris och log elakt. Jag räckte ut tungan till honom och öppnade min dörr. Nu såg jag vem det var som stod och höll upp dörren. Jag frös till is och sittade på Sara som nu kommit fram till mig. Hon såg lika förvånad ut som jag. Det var Usher som i Usher! Jag gick fram till dörren där han stod.
- Hej du måste vara Becka sa han och tog min hand i sin.
- Ja det är jag det sa jag och log. Han släppte min hand och hälsade på Sara också. Det såg ut som om hon skulle spricka. Jag gick in och kom in en korridor. Jag gick efter Catlin som sotd och väntade på oss.
- Kommer ni eller? frågade hon och viftade med handen.
- Ja vi kommer! sa vi samtifdigt. Vi började gå efter henne. Christian sprang förbi oss och in i ett rum bara några meter framför oss. Jag tittade chockat på honom och följde efter honom in i rummet. Där fannas en soffa och lite kläder. Man kunde höra musik komma från någon stans i byggnaden.
- Ni måste byta tröjor sa Catlin och räckte fram en lila t-shirt till mig.
- Okej men varf... började jag.
- För att ni ska passa in i publiken. avbröt hon mig och log. Jag fattade ingeting, Sara fattade tydligen inte heller.
- Vart ska vi pyta om då? frågade Sara och tittade sig omkring i rummet.
- Ni kan gå in dit sa hon och peckade på en dörr. Vi nickade och öppnad dörren. Det var som ett omklädnings rum. Med en stor spegel och kläderhängare. Lite hyllor där det stod en tom flaska vatten. Jag drog av mig min tröja och satta på mig den som Catlin gett mig. Jag stirrade på tröjan i speglen och skrattade. Sen fattade jag vad det var vi skulle göra.
- Sara vi är på en Justin Bieber konsert sa jag och peckade på min tröja. Hon hade satt på sig sin också. Men hennes var snart men Justins anskite på. Min tröja var lila och man kunde nästan se hella Justin.
- Haha! ja jag fattar det nu sa hon och peckade på sin tröja och skarttade. Jag skarattade med henne och satte upp mitt hår i en hästsvans. Tur att jag hade på mig jeans shorts idag. För det skulle antagligen bli väldigt varmt att stå i en arena full av tjejer som hoppar upp och ner hela tiden.
'' Knack Knack''
- Är ni klara frågade Catlin innan hon öppnade dörren.
- Ja vi är klara svarade jag och öppnade dörren åt henne. Jag log mot henne och hon studerade mig från top till to.
- Bra den passde sa hon och log mot mig. Jag började skratta åt henne. Jag kan inte fatta att vi är i Justins omklädningsrum. Undrar vart han är...
- BECKA jorden anropar becka! sa Sara och viftade sin hand framför mina ögon och avbröt mina tankar.
- Ja förlåt... tänkte bara på en sak. sa jag och rodnade.
- Haha! men nu drar vi ut i publiken. sa hon och drog med oss ut igen. Jag hörde att musiken blev strakare och jag hörde skrik. Vi kom ut i en full satt arena. På scenen var det bara några dansar. Vart var Justin? Sen såg jag att alla fansen tittade uppåt. Jag tittade upp och där satt han i ett hjärta.

''I always knew you were the best
The coolest girl I know
So prettier than all the rest
The star of my show

So many times I wished
You'd be the one for me
But never knew it'd get like this
Girl, what you do to me

You're who I'm thinkin' of
Girl, you ain't my runner up
And no matter what
You're always number one

My prize possession, one and only
Adore you girl, I want you
The one I can't live without
That's you, that's you

You're my special little lady
The one that makes me crazy
Of all the girls I've ever known
It's you, it's you

My favorite, my favorite
My favorite, my favorite girl
My favorite girl''


Jag hade i och för sig aldrig hört låten förut men jag sjöng med så gott jag kunde i den sista refrengen. Tjejerna skrek och skrek. Jag trodde att mitt huvud skulle spricka. När justin kom tillbaka på scenen började han sjunga en låt jag kände igen. One less lonely girl. Jag log när jag fick ögonkontakt med honom. Jag fattade inte hur han hittade mig bland alla fansen. Men det gjorde han. Nu skrek alla ännu högre.
- Becka kom lite. sa en man jag inte kännde igen.
- jaha okej, men vem är du? frågade jag och tittade undrande på honom. Han log snabbt och svarade.
- Jag är Scooter, Justins manager sa han och sträckte fram handen. Jag tog den och log.
- Men kom nu. sa han och drog med mig genom publiken. Jag kunde inte göra något annat än att följa med. Vi gick tillbaka samma väg som vi gick ut. Men sen svängde vi inte någonstans där jag inte varit. Han lede mig upp till en svart trappa. Jag hörde musiken väldigt tydligt nu. Jag kunde se ett väldigt starkt ljus.
- gå ut dit sa han och peckade mot ljuset. Jag tvekade och tittade osäkert mot ljuset. Sen gjorde jag som han sa. Det kom några killar och '' hämtade '' mig. Jag följde med och insåg genast att jag var på scenen. Jag fick sätta mig på en pall mitt på scenen. Jag hörde hur tjejerna skrek ännu högre när de såg mig. Jag skrattade till. Jag tittade efter Justin men hittade inte honom. Men sen kom de där killarna fram igen till mig och peckade åt höger. Jag vände huvudet dit, och där var han. Han gick imot mig. Han tog imot en stor bukett med rosor men fortsatte att gå mot mig. När han kom fram till mig gav han mig rosorna och kramade mig. Jag log och kramade tillbaka. Jag märkte inte äns att han hade sjungit. Jag hade bara fokuserat på Justin inte på alla i publiken för om jag tänkte på det skulle jag förmådligen spy eller något. Jag har en enorm scen skräck. Han släppte taget och började dansa lite. Jag fortsatte att titta på honom. Jag hörde alla tjejerna skirka och Justins undebara röst i högtalarna. Jag ville verkligen inte kolla ut över publiken men jag kunde inte hålla mig. Sakta vände jag blickan mot publiken. Jag svalde, och tittade ut över arenan. Den var enorm! Den var helt full så det var väldigt många där. Jag tittade på några tjejer som stod nära scenen. De hoppade upp och ner och sjöng med Justin. De hade Justin tröjor och det stod JB i deras pannor. Sen hade de lite Justin Bieber smycken. Jag vände blicken mot Justin igen och då gick han mot mig igen. Han kramade mig igen. Sen viskade han:
- Vi ses sen! sa han och sprang iväg. Jag log och dansara hjälpte mig ner ifrån stolen. Jag gick av scenen med den stora buketten med rosorna. Jag möttes av en tjej med brunt hår.
- Hej jag är Pattie Justins mamma. sa hon och stäckte fram handen. När hon sa mamma tänkte jag på min mamma som sökte en assistent. Och så kom jag på att jag hade tagit hennes nummer..
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så här har ni kapitel 11 :) hoppas ni tycker om det! :D och sorry för sen uppdatering :/
Love u <3 ;) xx

xxRonja god bless


Kommentarer
Manda :)

Fy f*n vad bra dina kapitel är!! älskar alla! ;) SKRIV MER!!! <3333 :)

2012-03-16 @ 19:24:37
Hanna :)

OMG! Vad bra :) <3 fortsätt

2012-03-17 @ 16:54:07


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0