Annything is possible- kapitel 19

- Ja alltså min pappa har tydligen gift om sig. För fem år sedan.
- Jaha vad kul. sa han och jag skrattade. Undra om jag hade syskon då.
- Ja det är väl lite kul. Men tråkigt att han inte sagt något. sa jag och suckade.
- Ja det är kanske lite trist. Men jag ska jobba nu men hör av dig okej! Jag kanske kommer förbi senare.
- Okej! Ja det kan du ju göra om du har tid men du behöver inte. sa jag och log för mig själv.
- Haha! what ever you say. bye sa han och la på.
Jag åt upp mina flingor och gick upp till Sara.
- Sara? Min pappa ligger på sjukhus så jag åker till honom nu. sa jag försiktigt. Men hon bara snarkade till och vände på sig. Jag skrev en lapp istället och la den i köket. Sen satte jag på mig en av mina convers. Jag hatar mitt gips!! Tur att jag skulle ta bort det snart. Jag hade lärt mig gå utan kryckor för det var bara jobbigt. Sen hörde jag en tuta och jag gick ut.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------    
'' pip pip''
Jag hade hört det ljudet i flera timmar nu. Jag tittade på pappa med tårfyllda ögon.
- Do you want annything to eat? frågade Johanna för tredje gången.
- No thanks sa jag och kännde tårarna bränna backom ögonlocken. Jag önskar att Justin var här med mig.
- But you have to eat, can I bring something up to you then? frågade hon och jag suckade.
- Yeah sure. sa jag bara och la mig ner i soffan.
- Okey see you soon sa hon och gick igen. Jag tittade på klockan den var nu 8.15 am. Jag hade varit här i 10 timmar nu.
Allt vi visste var att han var i ett stabilt lägge men låg i koma. Jag skulle gärna ha ringt Justin men jag vet att han har jobb att göra, plus att min mobil är urladdad. Jag hade sovit i typ 3 timmar innan jag vakanade av samma mardröm. Vad ville han mig? Jag kommer mycket väl ihåg vem det är men inte vad det är jag har gjort honom. '' Du krossade mitt hjärta!'' hade han sakt.  Jag kommer inte ihåg att jag har krossat hans hjärta... Men jag kan inte se hans ansikte det är det som är så konstigt. Men jag känner igen rörsten.
- Here you go. Sa Johanna och gav mig en macka och en kola.
- Thank you. Have you heard annything from the doctor? frågade jag och öppnade lådan till mackan. När jag tog en tugga i mackan märkte jag hur hungrig jag faktiskt var.
- No nothing. sa hon och tog upp sin egan macka. Jag öppnade kolan och tog en klunk. Sen började Johannas mobil ringa.
- Hello? Oh hey. Yeah, no nothing new. Yes she´s here. No I made her eat. Haha, okey take care. sa hon och la på.
- Can I borrow your phone? frågade jag.
- Yes ofc! sa hon och gav mig hennes mobil. Jag slog in nummret och ringde.

- Yeah okey, bye sa jag och la på. Jag gav tillbaka Johannas mobil och satte mig ner igen. Jag la mig ner och somnade.

- Becka? theres somnoe here to see you. sa Johanna och skakade om mig lite lätt. Jag vakande till och öppnade ögonen. Men jag sa ju att han inte skulle komma hit.
- Justin, what are you doing here? frågade jag och tittade frågade på honom.
- I was worried sa han och dorg upp mig från soffan och kramade mig. Jag kramade tillbaka, det känndes skönt att han honom här. Jag hade saknat honom så mycket. Sen anslutade vi kramen och kysste varandra. Jag hade saknat hans underbara läppar och hans händer runt min midja. Jag hade saknat att bara stirra på honom. Det hade ju bara gått 14 timmar nu. Men jag hade saknat honom ändå.
- I have missed you! sa jag och kysste honom igen. Han besvarde den.
- I have missed you too! sa han och kramade mig en gång till innan han presentreade sig själv för Johanna. Jag tittade på pappa som inte rört sig en centimeter. Sen började den där grejen pipa mer och högre jag tittade frågade på Johanna som tittade chockat mot pappa. Sen kom det in ett antal läkare i rummet.
- You have to leave! sa en tjej i brunt lockigt hår.
- What is happing?? skrek Johanna.
- Leave now! sa hon igen och två killar puttade ut oss ifrån rummet. Jag kände hur tårarna kom och hur jag plötsligt mådde väldigt illa. Vad kommer hända med pappa nu? kommer han dö? Jag fick aldrig äns säga hejdå...
Vi satte oss i väntrummet. Eller jag och Justin satt där medans Johanna fick sitta i ett annat rum för hon skrek och grät. Justin hade sin arm runt mig och jag bara lät tårarna rinna. jag hade hållt dem inne så länga nu och det var skönt att de kom ut.
- it's okey. sa Justin och kramade om mig.
- No it's not okey, he can die any time now.. sa jag och grät. Justin kramade mig och jag bara grät ännu mer.
- Let not think like that. Yes he can die but that dosen't mean he will. jag tittade på honom och kysste honom. Vi bara stod där och jag släppte ut alla min tårar. Sen satte vi oss i en soffa och jag la mig i Justins knä. Jag somnade och jag tror att Justin också somnade.

-  Are you Rebecka Johansson? frågade en man i 40-årsåldern. Jag tittade upp och nickade.
- Hey I'm Simon your fathers doctor sa han och stäckte fram sin hand. Jag tog den och hälsade.
- So, how is he? frågade jag.
- I'm afrid that we don't know that yet. But he is awake now. sa han och små log.
- what? He's awake? Frågade jag, jag var helt och hållet chockad. Han nickade och jag kramde Justin.
- Can I meet him? frågade jag.
- Yes you can sa han och visa mig till ett rum. Jag öppndae dörren och gick in. Där låg han och tittade på tv.
- Hej pappa sa jag och log. Han tittade chockat upp och sken upp. Men man såg att han var utmatad.
- Hej gumman! Det var länge sedan. sa han och log svagt. Jag log och gick fram till honom. När jag kom så nära kunde jag se alla hans sår som han hade i anskitet.
- Pappa hur lyckades du med det här? frågade jag. Han bara skakade på huvudet sen tittade han mot dörren. Jag vände mig om och såg att Justin stod där.
- Oh pappa detta är Justin, Justin this is my dad sa jag och gick fram till Justin.
- Jaha trevligt att träffa dig sa pappa och jag skrattade.
- Pappa han pratar bara engelska. sa jag och skrattade.
- Oh I said nice to meet you.
- Nice to meet you too sa Justin och jag log.
- Var är Johanna? frågade pappa. Jag tittade på honom och funderade vart hon var.
- Jag vet faktiskt inte. Pappa hur mår du svara ärligt. sa jag och satte mig vid hans fötter.
- Om jag ska vara ärlig känns det som om jag ska dö så jag vill säg hejdå.
- Pappa? du kommer inte dö okej? sa jag och kände tårarna komma. Jag visste att hans chans att överleva var liten.
- Beckiis jag känner om jag är döende eller inte. Jag kan inte röra min ben och jag har brutit alla benen i vänster armen och några revben. Jag vet att min chans att leva om några dagar är väldigt liten.
- Jag ska hämta Johanna åt dig sa jag och reste mig upp. Justin tog min hand och vi gick ut ur rummet. Så fort vi kom ut kännde jag hur tårarna ran ner för mina kinder.
- hey, come here sa Justin och kramade om mig ännu en gång. Jag älskar honom, jag tror faktisk att jag älskar honom. Men skulle jag våga säga det till honom?
- Justin thank you for coming here. But don't you have work to do? frågade jag och tittade på honom.
- No this is my day off. Justin pussade mig på kinden sen gick vi för att hämta Johanna.

Johanna var så glad över att Pappa hade vaknat jag lät de vara ensama. Justin hade tvingat mig att lämna sjukhuset så nu satt vi på mcdonalds. Justin hade beställt och nu väntade vi på våran mat. Sen kom en tjej med våran mat och vi började äta.
- OMB! I't JUSTIN BIEBER skrek någon och vi tittade mot den persoen. Det var en tjej i 13 årsåldern. Men hon var inte ensam, efter hon hade skrikit det kom det säkert över 20 andra tjejer. Alla skrek och Justin tittade på mig.
- Do what you have to do, I will be waiting here sa jag och pekade mot tjejerna.
- Okey! sa han och blinckade mot mig. Jag skrattade åt honom och tog upp mig mobil.
Justin gick bort till tjejerna och tog foton och skrev några autografer.
- You are Rebecka Johansson sa en tjej runt 10.
- Yes that's me sa jag och log.
- Can I take a pitcure whit you? frågade hon och tog fram sin kamera.
- Well yes I guess so sa jag och ställde mig brevid henne.
- But why frågade jag efter hon hade tagit ett kort.
- Beacuse you are so strong sa hon och log, jag log.
- What have I done now? frågade jag, var jag stark?
- You can take hate from some Beliebers, just so you know I'm not one off them. And you are still standing on your feet or foot sa hon och tittade på min brutna fot.
- And everybody knows your dad is in the haspital but you still stay srong. sa hon och jag var helt chockad.
- wow... you know alot sa jag och skrattade.
- yeah I know, and I know that you and Justin are dating. Jag tittade på henne och gapade.
- Va nej, jag och Justin är bara vänner sa jag och tittade mot Justin. Han hade fullt upp med alla tjejerna.
- If you say so. sa hon och log.
- Can I have your autograph too? frågade hon och sträckte fram ett rosa block med en lila penna.
- Yeah sure, what's your name sa jag och var fortfarande lite chockad.
- Maria.
'' lots of hugs to Maria from Becka''
- There you go sa jag och gav till backa blocket.
- Thank you so much! sa hon och kramade mig jag kramade tillbaka. Sen gick hon till alla tjejerna som nu hade pratat klart med Justin.
- Who was that? frågade han och tittade efter tjejerna.
- That was my first fan sa jag och skrattade. Justin höjde på ett ögonbryn och jag skrattade ännu mer.
- fan? oh you are steal my fans sa han och låstades att vara ledsen. Men jag bara gick fram till honom och kysste honom. Då log han mot mina läppar och kramade om mig. Sen såg vi hur det blixtrade till. Justin tittade på mig och kysste mig ennu en gång. Men vad gör han? Detta kunde förstöra allt för honom.
- Justin what are you doning? frågade jag när jag hade avslutat kyssen.
- I don't wanna hide any more. sa han och tog min hand och log, jag sprack upp i ett leende. Sen satte vi oss ner igen och åt färdigt. The papz var kvar utanför när vi kom ut. Frågorna strömade från alla håll.
'' Are you guys dating?'' '' Rebecka how is you dad?'' '' Are you using Justin?''.
Vi svarade inte på några utan bara gick mot Justins bil. Men där stod en klunga med fans. Justin tog några foton och skrev några autografer ännu en gång. Alla tjejerna tryckte bort mig från Justin. Helt plötsligt kom en tjej fram och slog till mig i ansiktet.
- Leave our Justin alone! skrek hon och gick igen. Min hand flög genast upp mot mitt ansikte. Jag blödde, och det gjorde fruktansvärt ont. Jag andades långsamt och backade från alla tjejerna. Justin såg ut att leta efter mig. jag stirrade på mina händer. Den ena var nästan full av blod nu. Vad hade hon slagit mig med. Jag hörde skrik från ett antal tjejer, sen kom Justin fram till mig och bar upp mig.
- Becka! Stay whit me. Sa han och satte mig i bilden. Han hoppade in och körde. Vägen blev lite suddig och jag tryckte handen mot mitt sår. Justin gav mig en handduk och jag tryckte den mot såret. Justin pratade men jag kunde inte höra vad det var han sa. Det känndes som om jag sjönk neråt i ett håll. Jag försökte ta mig upp men jag bara sjönk ännu längre ner. Jag kunde se Justin sitta i bilen och köra.
- Justin viskade jag fram.
- Yes! sa Justin och tittade sanbbt på mig innan han vände sig mot vägen igen.
- I ... I ... sa jag men jag fick inte fram mer. Han körde in på prakeringen till sjukhuset. Han bar in mig och ropade till sig läkare. Sen låg jag helt plötsligt i en säng, Justin stod pratade vilt med en läkare.
- I wanna stay sa han och tittade på mig.
- She has lost alot off blood, you have to leave. sa läkaren. Justin tittade mig med tårar i ögonen. Sen gick han ut men sakte steg. När han gått sjönk jag ännu snabbare. Allt blev suddig, sen nåddde jag botten och det sista jag tänkte var Justin I love you. Sen blev det svart...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alltid kul med drama?
Vad kommer hända med Becka?
Vad kommer hände med Beckas pappa?
Beliebers våld mot Becka?

Som sagt jag kommer snart sluta sprida min blogg så om du vill ha reda på när jag släpper mina kapitel får du gilla min facebook sida: onelesslonelygirljustin.blogg.se
Och en tävling är ju igång så delta gärna! :D

xxRonja god bless


Kommentarer
StylebyAlva♥

GOOOOOOOOOOOOOOOD :D

2012-04-23 @ 19:14:21
URL: http://stylebyalva.devote.se
Anonym

Spännande

2012-04-28 @ 16:00:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0